Jag försökte verkligen fota tunikan med mej i men det blev bara så tokigt så det får bli den här bilden

Det här är senaste tidens skörd. Rosa/vita Butterfliessockorna var en verklig utmaning för mej som har ett väldigt  och starkt motstånd mot mönsterstickning. Men med  massor av glada hejarop och uppmuntran från de glada kamraterna i gruppen Kofthäxorna och en hel del envishet från min sida så blev de klara.

De vårgröna Murgrönasockorna stickade jag när jag behövde vila mej från Butterfliesarna och de fick därför arbetsnamnet Otro-sockor. De grangröna spetssockorna är från boken "Favorite socks". De är stickade i ett sockgarn med silkeinblndning. Mjukt och skönt att sticka i och väldigt sköna att ha på. Så var det de randiga restgarnsockorna då, inte de snyggaste sockorna jag stickat men lagret med små, små garnbollar minskade lite.

Vardagens slit och släp tar en massa tid, ork och energi. Denna vinter har varit tung på många sätt men nu tar jag nya tag och tror att våren, ljuset ska ge massor av energi.

I vinter har jag förutom flera par sockar även stickat en Offekofta. Det var en vilsam stickning som skötte sej själv. Ja, nästan iallafall förutom vid ett tillfälle då jag fick ett hjärnsläpp över det engelska mönstret och fattade nada. Som tur var kunde Lisa som designat koftan få mej på rätt spår igen.

Den är lätt som en fjäder och är urskön att dra på sej när man känner sej lite frusen och en verklig färgklick att bli glad över Jag har använt den mycket och är väldigt nöjd med den, men så här iefterhand önskar jag att jag stickat den lite längre särskilt som jag fick en del garn över...

Receptet noggrannt igenomläst, ingredienser inhandlade och uppradade på diskbänken, lämplig musik laddad i musikmaskinen och litet glas vin upphällt som inspiration. Riva, riva ost, hacka lök noga och fint, skölja och hacka svamp (kantareller). Bara riset som skall mätas och hällas upp. Riset, ja, var i hela friden tog det vägen ? Hmm, på väg till rishyllan i butiken mötte jag goda vännen Musikern och tja tydligen blev jag så förvirrad av det mötet så tanken på ris flög sin väg. Ridå !

Jahaja, bakad potatis är gott det med...

Uppdatering: Ugnsbakad potatis är klart överreklamerat, känns mest som ett väldigt långsamt sätt att tillaga potatis som inte smakar just annat än potatis... men kräftröran var ju god förståss men det är ju liksom en annan historia....

Nu ni, kan jag sova lugnt på nätterna 

Tror att jag ska fira med ett glas vin med bubblor i framemot kvällen. 

Trevlig helg !

Mitt kreativa arbetsbord har på köpet blivit väldigt städat och fint men någon sax kom inte fram. Lite surt är det faktiskt.

Ska jag verkligen behöva köpa en ny??

De är stickade i Fabel och så klart med favoritstickorna, fyrkantstickorna.

Jag gilllar den lilla mosstickade kanten som blev lite kortar än vad som var tänkt pga att jag läste lite slarvigt i mönstret.  Flätan som löper med längs sidan på sockan är fin den med. En annan tåavslutning än vad jag brukar göra provade jag på och det blev riktigt bra. Sammanfattningsvis en trevlig stickning med lite smådetaljer som gjorde att det kändes trevligt att sticka dem. Mönstret kan man hitta hos Sticka om man är medlem där.

Gårdagens sura humör är om inte ett minne blott men bättre känns det. Kanske för att jag startade upp en ny stickning, vantar :)

Jamen, beställ en ny kortare rundsticka kanske vän av ordning tycker. Jo, det skullejag verkligen göra om det inte gått troll eller något ännu värre i mitt mailprogram. Går inte att öppna mailen för att läsa eller att skicka.

Otäckt ute är det också, det ser så fint ut med en massa sol men det är bara på lur för vindarna är iskalla och på backen är det blankis med en massa knöggel. Totalt omöjligt att gå på även med broddar. Kotorna i ryggen gnisslar och värker efter ett par steg på detta underlag.

Om jag är sur idag?? Nja lite kanske...

Kanske jag skulle ta och starta upp en ny humörhöjande stickning!?

Saxen som följt mej genom livet i en massa år. Suck. Den var liten, vass och perfekt att klippa av garn med.

Nu verkar det som att jag måste se den som förlorad och köpa en ny. Det känns nästan som att jag planerar att vara otrogen...

Nu när jag gick igenom mina stickningar så gjorde jag slag i saken och rev upp en påbörjad pläd som jag varit tveksam till redan när jag började på den. Färgerna känns inte rätt så jag avvaktar med den pläden tills ett annat lämpligt garn dyker upp. En kofta som var tänkt till ett barnbarn rev jag också upp då garnet inte kommer att räcka och det verkar vara omöjligt att få tag på mer. De stickningar som nu ligger finst sorterade i stickpåsar och väskar är sådana som jag vet kommer att slutföras...någon gång :)

På stickfronten händer inte mycket, några spridda varv på olika projekt ger inte så stort resultat. Tror jag ska koncentrera mej på min Offekofta och göra den klar. Det är faktiskt väldigt lite kvar att sticka, så full fart och högsta prioritet på Offestickningen nu!!

Klara är de här vantarna men för små. De är stickade i Rauma finull, ett trevligt garn för mej som är ovan med att sticka med flera färger då det döljer stickade ojämnheter bra :)

PS: jag ser att jag missat att fästa en tråd....

Vet inte varför jag helt plötsligt inte kan vända bilden åt rätt håll. Får klura på det under helgen som förutom det klurandet kommer att innehålla en hel del barnbarnsumgänge. Härligt :)

Tror att jag är beroende av att sticka sockar. Måste alltid ha minst ett par på stickorna för att känna mej lugn ;)Kanske borde jag söka för det ?!

Hur som helst, nu är de här godingarna klara. De ger mej sommarkänsla...

Ha en trevlig stickhelg :)

Offekoftan växer med några varv då och då, allt beroende på vad mitt onda finger tycker. Denna kofta som jag blev såååå förtjust i när jag såg den första gången den har orsakat mej många suckar och upprepningar. Första gången jag började sticka den insåg jag efter ett tag att den blev för kort, började om och tyckte efter ett tag att det var lite  cirkusvarning över ränderna, rev upp och började om med ränder bestående av två varv med varje färg. Nu blev det bra tyckte jag ...men skulle jag ändå inte ha ett halvt nummer grövre stickor? Jo, det skulle jag och började om . Men nu, blir den perfekt så nu ska jag bara sticka på!!

Mjölkbonden som följt det hela med ett visst intresse kommenterade det hela med att "Men vad bra, ditt garn räcker ju jättelänge om du fortsätter att börja om hela tiden"

Jag undrar vad han skulle säja om han kom in från ladugården rejält mycket senare än vanligt och jag sa, "Men vad bra för dej, då får du ju vara i ladugården extra länge" Tror inte att det skulle vara populärt.