Garnlivet

I eftermiddags när jag kom hem så var jag lite trött så en liten lur i soffan verkade mycket lockande... en timme senare när jag vaknade till var jag nästan ännu tröttare och kände mej både eländig och frusen. Jaja, innan det blir sängdags på riktigt så är jag väl pigg igen...

Offekoftan växer med några varv då och då, allt beroende på vad mitt onda finger tycker. Denna kofta som jag blev såååå förtjust i när jag såg den första gången den har orsakat mej många suckar och upprepningar. Första gången jag började sticka den insåg jag efter ett tag att den blev för kort, började om och tyckte efter ett tag att det var lite  cirkusvarning över ränderna, rev upp och började om med ränder bestående av två varv med varje färg. Nu blev det bra tyckte jag ...men skulle jag ändå inte ha ett halvt nummer grövre stickor? Jo, det skulle jag och började om . Men nu, blir den perfekt så nu ska jag bara sticka på!!

Mjölkbonden som följt det hela med ett visst intresse kommenterade det hela med att "Men vad bra, ditt garn räcker ju jättelänge om du fortsätter att börja om hela tiden"

Jag undrar vad han skulle säja om han kom in från ladugården rejält mycket senare än vanligt och jag sa, "Men vad bra för dej, då får du ju vara i ladugården extra länge" Tror inte att det skulle vara populärt.